Stegen på stigen
Sedan någon gång i början på året bestämde jag mig för att på allvar satsa mer på skådespelandet.
Detta genom att börja ta skådespelarlektioner, söka roller och läsa merlitteratur om hantverket. Det var länge sedan jag spelade istället för att regissera, så det var skönt att putsa bort rosten.
Något som klargjordes var hur viktigt det är med mål; man vet det i teorin men uttalar dem inte alltid i praktiken. Nu, med utalade mål som ledstjärnor, har det blivit lättare att fokusera. Vilket gett resultat. För första gången i mitt liv satsar jag på att få roller, och jobbar för att slipa de egna verktygen.
Att som skådespelare eller regissör identifiera sina egna svagheter och sedan göra något åt dem är både viktigt och svårt. Det handlar ju om hantverk som i många avseenden är subjektiva och beroende av smak. Vissa saker går dock att se på objektivt; i skådespelarens fall handlar det om verktyg som röst, kroppskontroll, kunskap om pjäser etc. Det är alla områden som man kan jobba målmedvetet för att förbättra.
Tiden i LA medvetandegjorde mig om hur många "actors" det finns där ute. Men vad definierar en skådespelare? Alltför många jag träffat påstår sig vara skådespelare, men har inte gjort något teaterrelaterat de senaste åren. I många fall rör det sig om människor utan skådespelarutbildning, som har en vag dröm om att lyckas på bioduken. Jag säger inte att de inte kan bli skådespelare. Men att vara skådespelare handlar om mycket mer än en vag dröm.
Jag törs påstå, att om drömmen är vag är chansen och sannolikheten att lyckas väldigt, väldigt liten. Så har du en dröm inom teatervärlden, specificera för dig själv vart du vill nå, identifiera personliga problem på vägen och jobba sedan gärnet för att övervinna dem. Börja ta de där små stegen, som formar stigen mot målet.
Detta genom att börja ta skådespelarlektioner, söka roller och läsa merlitteratur om hantverket. Det var länge sedan jag spelade istället för att regissera, så det var skönt att putsa bort rosten.
Något som klargjordes var hur viktigt det är med mål; man vet det i teorin men uttalar dem inte alltid i praktiken. Nu, med utalade mål som ledstjärnor, har det blivit lättare att fokusera. Vilket gett resultat. För första gången i mitt liv satsar jag på att få roller, och jobbar för att slipa de egna verktygen.
Att som skådespelare eller regissör identifiera sina egna svagheter och sedan göra något åt dem är både viktigt och svårt. Det handlar ju om hantverk som i många avseenden är subjektiva och beroende av smak. Vissa saker går dock att se på objektivt; i skådespelarens fall handlar det om verktyg som röst, kroppskontroll, kunskap om pjäser etc. Det är alla områden som man kan jobba målmedvetet för att förbättra.
Tiden i LA medvetandegjorde mig om hur många "actors" det finns där ute. Men vad definierar en skådespelare? Alltför många jag träffat påstår sig vara skådespelare, men har inte gjort något teaterrelaterat de senaste åren. I många fall rör det sig om människor utan skådespelarutbildning, som har en vag dröm om att lyckas på bioduken. Jag säger inte att de inte kan bli skådespelare. Men att vara skådespelare handlar om mycket mer än en vag dröm.
Jag törs påstå, att om drömmen är vag är chansen och sannolikheten att lyckas väldigt, väldigt liten. Så har du en dröm inom teatervärlden, specificera för dig själv vart du vill nå, identifiera personliga problem på vägen och jobba sedan gärnet för att övervinna dem. Börja ta de där små stegen, som formar stigen mot målet.
Public solitude
När vi är hemma, osedda av omvärlden, gör vi saker utan att tanka på hur vi gör dem. Vi borstar håret. Dricker ett glas vatten. Ställer i ordning rummet så det ser fint ut. Ingenting i det vi gör då vi är ensamma har en exhibitioniskt kvalitet; vi är naturliga, thruthful.
Och varför skulle vi inte kunna göra samma sak på scen?
Actors love shortcuts?
Igår på lektionen blev en tjej mer eler mindre utslängd för att hon behövde gå tidigare utan vad läraren ansåg vara en giltig orsak (dvs audition). Jag blev ganska shockad, och lite ill berörd. Samtidigt har jag förståelse för vad som hände - på skolan är skådespeleri och utbildningen dit prio 1, utan undantag.
Läraren pratade om hur många skådespelare som försöker ta genvägar, betalar mycket pengar för korta intensivkurser och tror att det ska ge dem nycklarna till framgång. Medan vägen till framgång oftast innebär lång träning, dedikerarad träning, och många, många auditions innan man slutligen får en chans.
VI pratade även om vikten av att vara förberedd. Att vara beredd när möjligheten kommer. För tänk om chansen presenterar sig, men går dig förbi för du var inte tillräckligt förberedd?
Så om du vill utveckla dig, verkligen satsa på teater - slösa inte bort din tid. Den kommer inte tillbaka.
Läraren pratade om hur många skådespelare som försöker ta genvägar, betalar mycket pengar för korta intensivkurser och tror att det ska ge dem nycklarna till framgång. Medan vägen till framgång oftast innebär lång träning, dedikerarad träning, och många, många auditions innan man slutligen får en chans.
VI pratade även om vikten av att vara förberedd. Att vara beredd när möjligheten kommer. För tänk om chansen presenterar sig, men går dig förbi för du var inte tillräckligt förberedd?
Så om du vill utveckla dig, verkligen satsa på teater - slösa inte bort din tid. Den kommer inte tillbaka.
It's so hard to be in the moment!
"You don't work off what you want, you work off what you get" - Robert Carneigie
Jaja, det är ju lättare sagt än gjort. Jag har sedan länge lärt mig att ditt objektiv - din vilja, ditt mål - är bland det absolut viktigaste i din scen. Och det är fortfarande sant. MEN att samtidigt kunna lämna sitt mål vid drren och vara totalt fokuserad på det som den andra skådespelaren ger dig - det kräver en hel del. Att kunna sätta upp imaginära omständigheter som öppnar upp en omedelbart - det är verkligen lättare sagt än gjort.
Dags för mig att ÖVA, ÖVA, ÖVA.
Att se sina föregångare
"You MUST study the great actors! You must you must you must!"
- Robert Carnegie, PHW
Få tänker väl att man ska bli en stor ingenjör utan att ha studerat matte, eller en fantastisk nationalekonom utan att ha lärt sig hur länders ekonomiska ränte-och tulllägen påverkar import, konsumtion och sparande. Dock verkar många tro att agering på scenen mest handlar om att lära sig repliker och gå upp på scenen.
Jag gissar på att de flesta som läser den här bloggen är så pass insatta i teater att de vet att så är det inte. Visst, vem som helst kan väl gå upp på en scen och säga något. Men frågan är hur fångad publiken blir, är det äkta, tror vi på detta? Skådespelarträning är en lång process, där skådespelaren i fråga måste kunna ta in sin motspelare. I verkliga livet lyssnar vi mycket mindre på varandra än vad vi måste göra på scen. Skulle vi vara så känsliga i verkligheten som vi behöver vara på scenen, skulle vi fort förvandlas till känslomässiga vrak. Men den lyhördheten fängslar på scenen, och får alla som tittar att glömma tid och rum. Förhoppningsvis.
Så om du påriktigt vill bli en bättre skådis kan citatet ovan vara till hjälp - see the greats. Studera dina favoriter, och gå tillbaka och se klassikerna. Människor som har förändrat skådespel. Människor som gjort några få filmer, men vars livsverk lever kvar och känns av alla.
Meryl Streep Spelar Margaret Thacher - och gör det superbt. Hon är en av mina absolut favoriter.
