Teaterkultur

Mitt ansvar gentemot er.
Är det inbillat?

 

Vårt ansvar gentemot dem.

 

Ditt ansvar gentemot henne/honom.

 

Deras ansvar gentemot oss.

 

Att arbeta med teater har för mig två syften: det ena är att berätta en berättelse, förmedla en tanke, påverka eller skaka om. En berättelse som på något sätt berör och allra helst förvandlar dem som tar del av den. Det andra handlar om dem som tar del av arbetet, som gemensamt skapar, mejslar, fantiserar och kämpar fram alla de tusentals detaljer som tillsammans bildar en enhet.

Jag undervisar i teater, och jag skriver och regisserar teater. Tre olika delar som ibland smälter samman i en produktion, ibland är tre helt separata faktorer.

 

Men för mig tjänar teatern ytterligare ett, speciellt, syfte. Ett syfte som jag vet att jag delar med många andra världen över. Jag behöver teatern för min egen skull. För att kunna kämpa framåt. För att få stöd i kreativiteten. Teatern och de upplevelser som kommer med den blir som en drog, och likt en abstinensriden hetsar jag tillbaka till källan där stimulansen finns och får sprida en välbehaglig, pulserande eufori genom kroppen.

Det där ögonblicket där samspelet är totalt.

Idén som slår ner som en blixt från klar himmel.
Verkligheten i scenen, sprungen ur fantasins "som om" som tar över och får omvärlden att försvinna.

Mitt ansvar gentemot er: att skapa en verklighet ni tror på.
Mitt självpåtagna ansvar: Att aldrig sluta skapa en verklighet ni tror på.