Experimenten på scenen

Att experimentera med sceniska uttryck är något jag varmt välkomnar.

Men i experimentets natur ligger riskfaktorn, att det som görs kanske inte når hela vägen fram. Tyvärr är det den känslan som infinner sig när jag lämnar dramaten efter att ha sett Mats Eks uppsättning av Utvandrarna - den starka historien om Kristina och Karl-Oskar och deras beslut att lämna Sverige och smålands steniga jord.

Den texttrogna uppsättningen piercas av dansinslag. Något jag sett fram emot med stor förväntan, för att sedan under föreställningen känna förväntningarna dala och sedan mjukt ta land på backen. Dans för mig måste vara en av två saker (kalla mig banal eller oförstående, men jag står fast vid min ståndpunkt): antingen ska den ha ett högt estetiskt värde, att dansen bär sig själv och kropparnas rörelser vara så intressanta att man dras in i dansen för att det är så vackert/intressant, eller så ska den ha ett tydligt symboliskt värde . De flesta danser i Utvandrarna hade inget av dem. Tyvärr.

RSS 2.0