Teater på skärmen
Såg Lars von Triers film Dogville.
Och slogs av att för en gångs skull gillade jag filmad teater!
För Dogville är i mina ögon mer teater än film, och skulle lämpa sig utmärkt för scen. Scenografin är en svart matta, där gator och hus är utkritade. Husen är sparsamt möblerade, oftast helt utan väggar. Och det som gör filmen så bra - för den grep mig verkligen - är skådespeleriet och den intima handlingen. Allt utspelas på en plats, men historien är så gripande att visuella effekter inte alls behövs för att hålla fokus genom den nära tre timmar långa föreställningen.
Om du inte sett den, se den.
Den säger en del om teater.
Och slogs av att för en gångs skull gillade jag filmad teater!
För Dogville är i mina ögon mer teater än film, och skulle lämpa sig utmärkt för scen. Scenografin är en svart matta, där gator och hus är utkritade. Husen är sparsamt möblerade, oftast helt utan väggar. Och det som gör filmen så bra - för den grep mig verkligen - är skådespeleriet och den intima handlingen. Allt utspelas på en plats, men historien är så gripande att visuella effekter inte alls behövs för att hålla fokus genom den nära tre timmar långa föreställningen.
Om du inte sett den, se den.
Den säger en del om teater.
Kommentarer
Trackback
