Teaterpolitik, teater och politik, politisk teater, polariserad teater....

För några år sedan skrev jag om Bengt Ohlssons artikel i DN (du kan se inlägget här). Han ifrågasatte de starka vänstervindar som blåst, och fortfarande blåser, över Kultursverige. Nu får han indirekt medhåll av Johan hakelius på Aftonbladet. 
 
Hur kommer det sig att teater per automatik ska luta sig eller vridas åt vänster? Eller rättare sagt, hur kommer det sig att teater ANTAS luta åt vänster? En snabb skanning av mina vänner inom teaterbranchen avslöjar en homogenitet som många av dem i vanliga fall normkritiskt skulle fnysa åt. Några står i det politiska mittfältet, och väldigt få står till höger. 

Och jag upprepar samma fråga som jag ställde för nästan fyra år sedan: varför måste teater vara så sammankopllad med de egna politiska åsikterna? Att man blandar teater och politik - självklart. Teatern vill och bör påverka, om än inte alltid politiskt. Men kanske kan man låta teatern ärligt undersöka, ställa öppna frågor utan att ständigt sitta med ett egenskrivet facit precis bredvid. 
 
Och kanske, kanske kan man umgås inom kulturramarna och befinna sig på helt olika politiska skalor. Och respektera varandra för det? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0