Teaterkultur

Teater kan beröra. Teater kan förändra. Teater kan förändra världen.

Jag såg filmen Anonymous som handlar om huruvida Shakespeare verkligen var författaren bakom alla pjäser som bär hans namn. Det är inte en diskussion jag ska gå in på idag, men det är en scen i filmen jag vill beröra.

Den 17:e Earlen av Oxford ( en av de troligaste författarna bakom Shakespeare, om det nu inte vore han som skrivit alla pjäser och sonetter) är indragen i ett spel av politiska intriger. Han bestämmer sig för att "väcka massan" genom sin nya pjäs, Richard den III. Ett historiskt drama. Men kungen spelas som puckelrygg - en klar anspelning på drottningens närmaste rådgivare. Folket förstår genast associationen, och en revolt mot rådgivarens intriger uppstår.

I det antika Grekland användes teater ofta till att uttrycka politiska åsikter. Euripides är ett lysande exempel, där många av hans pjäser ifrågasätter rådande tankegångar. Många är rena kvinnopropagandan, sett till den tid då de skrevs.

Teater kan vara ett kraftfullt verktyg. En åsikt eller ett budskap inramat och gjort tillgängligt genom en historia blir ofta lättare att ta till sig än att höra ett tal, där ”hur man ska tycka” är dikterat från början. Givetvis gäller det att publiken förstår vad det handlar om för att redskapet ska vara effektivt, att man talar samma språk. Men potentialen finns där. Och kanske är det dags för svensk teater att ta till sig den mer. Allt behöver inte vara politisk teater – absolut inte – men det finns så mycket att debattera och prata om i dagens samhälle, och där är teatern en utmärkt plats att ta upp de frågorna. Och låta publiken själv fundera på svaren.