När det får vara terapi

Att få sitta nersjunken i teaterlokalens dunkel, svepas med till en annan plats, en annan värld och andra människors problem. det kan hjälpa tankarna att lossa sitt benhårda grepp om själen, ge den utrymme att få sväva fritt bland scenljus och projicerande röster.

Eller att vara på den andra sidan, att själv vara på scenen. Och ge utrymme åt det känsloliv vi tidigt lär oss att kontrollera.

Då är teatern en välbehövlig livlina tillbaka till vettet vi återigen måste ikläda oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0